En workshop på Barnkulturhuset Kulturfyrens bildläger i juni 2011, för barn i åldrarna 7-13 år. Kulturfyren ligger på Skeppsholmen i Stockholm och lägret var en del av Skeppsholmslägret. Efter en introduktion i grunderna kring animationstekniken och visning av inspirerande filmexempel, fick barnen under två dagar skapa bilder i textil och lera för att sedan animera detta i stopmotion-teknik. Lennart Hellsings dikt ”Godnatt du sol” var utgångspunkt för filmen
som animerades. Materialet hopklippt av Karin Ahlin.

I september 2011 höll jag ett designseminarium på Textilhögskolan i Borås under rubriken: ”From Textiles to Storytelling.” Efter seminariet ledde jag en workshop där studenterna fick jobba med berättande textila bilder – en workshop med mycket process i fokus utifrån orden poesi, storytelling och information.

En endagsworkshop på Carl Larsson-gården i Sundborn för både barn och vuxna. I workshopen gjorde kursdeltagarna teckningar av tyg i form av människor, djur och fantasifigurer. Figurerna fick sedan resa till Carl Larsson-gården och Konsthallen på det sätt deltagarna önskade. Varje deltagare gjorde sin egen sekvens i filmen med hjälp av stopmotion-teknik. Karin Ahlin satte ihop materialet till en kortfilm som sedan visades i Konsthallen.

I september 2011 avgjordes Dalarnas Filmfestival där Karin Ahlin vann två priser för barnprogrammet ”Fabulera Mera”: Bästa Animation, med motivering ”Många olika tekniker varvas på ett lekfullt och klurigt sätt och låter berättelsen sprudla av liv och skaparglädje” samt Maria Blom-priset, med motivering ”Går till den film Maria Blom tycker är den mest värdige vinnaren som hon vill se mera av”.

I programmet får man följa med när byggandet av berättelsen pedagogiskt och lekfullt jobbas fram . Minnen animeras i textil och ritas på kort. Korten byter plats och historien byter riktning. Man tar makten över ett minne, och gör om det till den historia man önskar – med det slut man önskar. I slutet kommer man fram till den färdiga berättelsen i form av en animerad film som sedan övergår i en musikvideo.

Tanken är att detta ska inspirera barn att själva berätta, skriva historier och testa att jobba med samma enkla medel som används i programmet, till exempel, hundar av deg som rör sig! Projektet innefattar berättelser, musikskapande, sång, tyg- och pappersanimation. Programmet är ett pilotförslag för TV och är första avsnittet i en hel serie.

Under utställningen på Konstfack visades Fabulera Mera, och trollband alla barn som kom på besök.

”Både animationer och det textila är så tidskrävande att den samlade utmaningen måste ha krävt ett tålamod vida utöver det vanliga. Och därtill en förmåga att förutse men ändå kunna invänta slutresultatet, denna känsla av rörelse som går så väl samman med filmernas tema, förändring (mellan liv och död respektive mellan olika textilier, mönster och färger). [...]

Karin Ahlin: hon kunde inte slå sig till ro med en textil form som hon inte kände sig hemma i utan letade vidare tills hon hittade den animerade filmen. I vilken det verkligen krävs att man låter framtiden vara där den är, dvs där framme, och i nuet arbetar och arbetar och arbetar med att utveckla sitt tålamod.”

Både stora och små besökare tittade på När regnet kom och The patterns of changing.

Fullt hus på vernissagen.

Jag och Bodil Jönsson, en målad väg till konsthallen, samt jag och Ove – barnbarn till Carl och Karin.

Under år 2011 gör Karin Ahlin ett Konstnärligt Utvecklingsprojekt  (KU-projekt) på Konstfack. Projektet med titeln På besök i Konstfacks inre rum – är en holistisk studie i studentens utmaningar.

Projektet är en dokumentärfilm om Konstfack. Den historia som berättas handlar om några studenter som gått på Konstfack i två till fem år. De går sin sista termin och har just börjat arbeta med sina examensprojekt: utbildningens krona. Karin har följt dem från idé till utställning.

Hon vill ge publiken en inblick i konstprocessen med allt vad det innebär; från tidspressen som man som konstnär ständigt lever under till idéskapandet och den kreativa processens toppar och dalar. När man har sett filmen har man fått ta del av ett koncentrat av skapandets villkor och kärna. Med utgångspunkt i vårutställningen som kulmen i den konstnärliga utvecklingen hos studenterna på Konstfack, vill Karin dokumentära och visualisera den process man som student genomgår, med syfte att verbalisera den inre dialogen. Filmen är beräknad klar i december 2011.